My name is Ida

Nej, såklart inte. Men jag kan inte låta bli att indentifiera mig lite med honom.. Jag menar, vem fan är jag egentligen? Något riktigt kompisgäng som jag alltid är med har jag inte längre, nej, nu har jag spridda skurar här och var. Så, jag är lite som en.. hmm.. vad ska man säga, ja, en sån där som finns, men man vet inte vart eller hur. Liksom, jag blir uppdaterad om mina vänner och längesedan vänner på facebook (och jag vet hur patetiskt det låter).. Jag är lite som någon som bara iakttar känns det som. Just like him. Det kan vara patetiskt, det vet jag. Vissa har verkligen hittat sina kompisgäng, andra, som jag, har det inte. Jag undrar varför det blir så för vissa. Dom som jag som liksom inte, passar in. Eller nått. Kanske ligger det i själen, kanske finns det större planer för en bänksittare. Kanske är jag helt enkelt inte är en gängare. Jag menar, jag har otroligt fina vänner, jag kanske är en sån, one on one människa. Hmm.. det här är väldigt luddigt och så, men, det är saker som dyker upp i en Idas huvud en mådagmorgon, väckt av borrande. Just think about it. Är du en bänksittare? Eller ingår du i startelvan? Moving on.

Guys, jag älskar naturen just nu, allt är så fint och sommaren är verkligen på väg! Nu ska jag försöka njuta av varje dag, även om jag så sitter instäng på ett kontor. Pusshej!